miadag

Inte många timmar sen man skrev men kan inte sova. detta blir bittert och personligt. sorry

Ärligt, ta mig till Rom (inte athen för det ligger visst inte i Italien)....

...lär mig italienska, stoppa i mig glass vid fontäner och låt mig njuta och glömma hur jävligt livet kan vara ibland.

Ja, jag är bitter. men vem faan skulle inte vara det!?

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Besviken, hjärtkrossad, så förbannat trött på mig själv och min tro på att livet faktiskt kan vara helt fantastiskt, ja e så naiv att jag lika gärna kan klä ut mig till Di Leva och sälja rymdblommor. skutta runt i färgglada klänningar och sjunga låtar som ingen förstår.

Naivt, synonymt med Di Leva och Mia Andersen..


Men hur kan man inte tro på något så perfekt? På en kärlek som övervinner allt? Om man är så förbannat förälskad i en person. När man älskar någon så extremt. Hur kan man då inte tro på orden du så vackert uttalar?

Varför kan inte bara alla vara lite enklare, lite ärligare, lite positivare, lite gladare, lite mindre komplicerade. Ta livet på lite mindre allvar.


Kommer vakna imorgon, men hoppet på topp igen. I min färglada klänning, sjungades hoppfulla sånger om att helgens magi håller i sig. För jag är extremt naiv och tur är det. Hur många gånger man än får bevisat att lyckan är en illusion som kan försvinna när som helst. ..
...så trallar ja vidare med di leva och hans gäng.

för jag tänker inte godta att livet inte kan vara underbart. Hur mycket motbevis jag än får..


/nybliven hejaklacksledare för Di Leva