Det kallas tvivel
Eftersom mias egna ordspråk aldrig rimmar o saknar slutsats så tar ja till hjälp av Winnerbäck.
"Det kallas tvivel, det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör"
För även fast allt är guld o gröna skogar (ngn med en stock i röven som kommit på det ordspråket) så är det precis så. en klump i magen (eller rättare sagt ett evigt illamående) och ett konstigt humör. Spralligheten är som bortblåst och jag känner mig mest irriterad på allt som rör sig (eller även stillastående ting om ja ska va riktigt ärlig) och sjukt pessimistisk.
Jag brukar inte vara det.
Jag vill verkligen inte vara det.
Men jag är det
och har varit det i flera veckor nu.
Så vad gör man?
Tvivel på vad?
Mänskligheten?
Kärleken?
Hoppet?
Jag tvivlar till o med på vad jag tvivlar på. Mkt tvivel helt enkelt..
Så vad har hänt under tiden min dator valde att va sönder?
Ja förra gången man skrev va man uppflyttad till stockholm o allmänt rusig av lycka igen.
Sen renoverade vi grön lund i en hel vecka. ja syrran o oskar va nere och jobba. Underbart o få spendera så mkt tid med dem och det blev underbart vackert! Vi var grymt duktiga och slet som djur så halva huset blev klart. minst..
sen började man på grönan när vi återvände till stockholm o där har ja spenderat mesta dels av min tid kan ja lova sen dess. Men trivs kanon.
De få stunder ja varit ledig från jobbet har ja varit med kompisar. Bio, drinkar, gröna lund med oskar o syster, övernattningar, pubkväll med jobbet osv. Nu e ja precis hemkommen från marre efter o ha sett de ofrivilliga. mycket bra.
Imorgon jobb. slutar 17 vilket är tidigt som ugglan för o va mitt schema så ska hitta klänning till bröllopet i helgen. sen picknik hos per.
Så ja allt rullar på och allt är egentligen kanon.
Så vad blir min lilla egen- hemmasnickrade slutsats?
Våren var rent för jävlig och det har satt sina spår. Ja började nog tvivla på mkt för det kändes som mkt ja tog för givet rasade. Ja är fortfarande inte på humör för att ta tag i vardagen. Den känns för obetydlig och svenskt falsk för att ta upp min sinnestid. Men på samma sätt avundas ja de som gjorde som ja gjorde tidigare. Skuttade runt, postiva och deras största problem var om de skulle ta ännu en kaka. Just nu orkar ja inte.
Inte så att ja skiter i allt. Snarare så fyller ja min tid med allt. Men utan motivation att göra det.
Snart försvinner väll tvivlen igen och ja får tillbaka min energi. Tills dess ber ja om ursäkt för min pessimist. och käkar några kakor till..
