Sorg och saknad..

skrivit, brytit ihop,raderat
skrivit, hällt i mig the för ett år framöver, raderat,
skrivit, somnat, vaknat, raderat,
ännu ett försök...

vet att ja inte måste skriva, för ja bryr mig inte vem som läser.
vet att ja måste skriva, för min egen skull.


förra helgen fick vi vakandes se en otroligt kär familjemedlem försvinna ifrån oss.
så obeskrivligt ledsen över att aldrig mer få träffa honom, så jävla förbannad över att livet kan vara så grymt, så sorgsen över att se familjen så ofantligt ledsen.. 
när någon man älskar försvinner alldeles för tidigt stannar världen upp och det enda som hörs är saknaden och smärtan. livet är hemskt orättvist ibland och jag förstår inte var man kan finna kraft att genomlida allt detta.

från första meningen till nu har det krävt 10 sammanbrott och 20 liter tår och snor. även en vriden nacke och en kokandes mage efter datorn. så det får nog vara nog för idag. för vad finns det egentligen att säga när man förlorar någon som betyder så mycket.



--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
natt och några timmar senare

konstigt med sorgen. man kan vara förstörd ett tag men tillslut blir man bara tom och man behöver skratt och vardag. sorgen sköljer över en som vågor.

på sistonde har det varit väldigt stormigt på mitt hav. Den ena vågen större än den andra och det har känts som att det inte finns något slut på hur många stormar och vågor som kan slå emot en.
förr hade ja gömt mig och irrat runt på stranden för att slippa vågorna. Men då försvinner de bara tillfälligt och såren blir bara djupare.
Nu sitter jag mitt på stranden.. sårbar, naken och ¨så som jag är skapad..
..och först då kan man bearbeta sig själv och vågorna som slår emot en.

När vågorna försvinner kommer dock stranden aldrig att bli sig lik igen. Vågorna kommer att ha tagit med sig några av de mest älskade och betydelsefulla..
någon kommer kanske spolas upp igen om jag har stor tur..
.. men vissa kommer aldrig mer tillbaka.
i stranden har de dock lamnat avtryck som ingen våg kan ta bort..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0