Update inför hösten..
Ja sist jag lämnade avtryck i min blogg hade ja nog precis skickat in fel betyg och stod utan jobb o lägenhet inom någon månad. Men som vanligt så löser det sig alltig. Jag har börjat lita allt mer på tecken, och ett tydligare tecken för att ja inte skulle flytta iväg o plugga får man nog leta efter. så så här löste det sig:
Mia jobbar nu på H&M igen. Som fastpoolare så tar pass och tider när och var jag vill. Fungerar finemang och det är faktiskt grymt kul att vara tillbaka på H&M.
Bor hos en kompis, eller från början är nog bekant ett ord som passar bättre som beskrivning på honom, och det fungerar prima.
Det är skönt att dela alla småsaker med någon. Som äta, göra blåbärssylt, bli besatt av "how I meet your mother", göra glass, grymta något obegripligt till på morgonen, glömma öppna dörren till kattoan så katten kissar på honom i hans säng. Och alla såna småsaker. För hur söta mina kompisar än är så kan man inte umgås med dem 24-7. Så då är det skönt o ha någon när man kommer hem.
Hösten har äntligen kommit och mia har gått in i höstmood ordentligt. Stora halsdukar, varm choklad, spelkväll, sitta på cafe o mysa, bio på hösteftermiddagen, egentillverklning av blåbärssylt glass och snart marmelad saft och nyponsoppa. Stickning, varma bad och dvdboxar. Mmm, älskar hösten och mysmoodet.
Förutom vardagsmyset så har jag börjat skriva en släktkrönika. Var hos min faster i Skåne och hälsade på. satt förundrad och lyssnade och insåg att den historian inte får gå förlorad. Även om det så bara är jag som läser det så blir de viktiga för de förklarar mycket varför allt blev som det blev.
Var efter den resan som jag även hittade min halvbror. På facebook, nog det enda stället ja inte letade på. Smart tänker ni, jo ja vet. Av någon anledning trodde ja kyrkböckerna på danska skulle ge mig mer. Än så länge räcker det att se kortet och se att han finns. Men en dag ska jag skriva några rader.
har även böjrat jobba på röda korset. Antagligen som läxjälpare på ett genomgångsboende för flyktingar. Känns bra.
En uppdatering för denna vecka är att ja äntligen sitter på bussen hem till vadstena efter att ha jobbat i 11 dagar i rad. Ska nu vara hemma till lördag förmiddag då mamma o ja åker upp för lille oskar har sitt 3-års kalas. Sen ska vi även på inre harmoni mässan på söndag. ser fram emot helgen. Men innan dess ska vi ha några mysdagar hemma. Tänkte åka ut till landet och bara känna lugne. Fixa i trädgården och höstfixa, spela kort med farmor. Sen ha en egentillverkningsdag o göra lite äpplemos, äppelpaj, nyponsoppa och sånt som vi hittar. Ska bli otroligt skönt.
Så allt är perfekt i mias liv.
Men varför känner ja då alltid den här rastlösheten?
Tidigare har den kunnat få mig att bli irriterad, otillfredställd och fått mig att hoppa från det ena till det andra, fast jag för det mesta har det perfekt.
Nu har ja mer och mer lärt mig att kanalisera känslan och faktiskt börjat inse varför jag känner den- dock inte helt hur jag ska tillfredställa den. Men så länge jag vet varför jag känner som jag gör kan jag hantera det och göra det till något bra.
Det är som en osynlig klåda under huden. Men nu har det börjat ta annan form och istället blivit till en drivkraft och inspiration. Hopp om att det finns ett större syfte och att jag kan göra skillnad.
För hur bra vi än har det i vardagen så söker jag efter något större.
Det var den känslan som fick mig att åka iväg till ghana, för att söka något större än vardagen. Jag var nog dock inte redo då men jag är ändå glad att jag gjorde det valet.
Det kan nog låta deprimerande att alltid söka efter någon djupare mening, något större bakom vardagens trallande. Men jag tycker nog tvärtom. Jag kan ibland bli lite deprimerad att se hur världen ser ut och försöka nöja sig med vardagen.
Någonting inom mig har förändrats drastiskt senaste året och jag vet att någonting större ligger framför mig. Och ju mer jag inser att det finns något större och att jag kan göra skillnad så kan jag uppskatta vardagens små pärlor mer. Jag har fått mer ro. För oavsett om det är sökandet efter Vertex, energifällt eller att vandra i öknen så kommer min väg att ta mig dit komma så småningom.
tills dess slukar ja böcker om ämnena och njuter av vardagen. För på sistonde har den sidan fått tillfredställelse och jag är säker på att det finns något större framöver.
Mia jobbar nu på H&M igen. Som fastpoolare så tar pass och tider när och var jag vill. Fungerar finemang och det är faktiskt grymt kul att vara tillbaka på H&M.
Bor hos en kompis, eller från början är nog bekant ett ord som passar bättre som beskrivning på honom, och det fungerar prima.
Det är skönt att dela alla småsaker med någon. Som äta, göra blåbärssylt, bli besatt av "how I meet your mother", göra glass, grymta något obegripligt till på morgonen, glömma öppna dörren till kattoan så katten kissar på honom i hans säng. Och alla såna småsaker. För hur söta mina kompisar än är så kan man inte umgås med dem 24-7. Så då är det skönt o ha någon när man kommer hem.
Hösten har äntligen kommit och mia har gått in i höstmood ordentligt. Stora halsdukar, varm choklad, spelkväll, sitta på cafe o mysa, bio på hösteftermiddagen, egentillverklning av blåbärssylt glass och snart marmelad saft och nyponsoppa. Stickning, varma bad och dvdboxar. Mmm, älskar hösten och mysmoodet.
Förutom vardagsmyset så har jag börjat skriva en släktkrönika. Var hos min faster i Skåne och hälsade på. satt förundrad och lyssnade och insåg att den historian inte får gå förlorad. Även om det så bara är jag som läser det så blir de viktiga för de förklarar mycket varför allt blev som det blev.
Var efter den resan som jag även hittade min halvbror. På facebook, nog det enda stället ja inte letade på. Smart tänker ni, jo ja vet. Av någon anledning trodde ja kyrkböckerna på danska skulle ge mig mer. Än så länge räcker det att se kortet och se att han finns. Men en dag ska jag skriva några rader.
har även böjrat jobba på röda korset. Antagligen som läxjälpare på ett genomgångsboende för flyktingar. Känns bra.
En uppdatering för denna vecka är att ja äntligen sitter på bussen hem till vadstena efter att ha jobbat i 11 dagar i rad. Ska nu vara hemma till lördag förmiddag då mamma o ja åker upp för lille oskar har sitt 3-års kalas. Sen ska vi även på inre harmoni mässan på söndag. ser fram emot helgen. Men innan dess ska vi ha några mysdagar hemma. Tänkte åka ut till landet och bara känna lugne. Fixa i trädgården och höstfixa, spela kort med farmor. Sen ha en egentillverkningsdag o göra lite äpplemos, äppelpaj, nyponsoppa och sånt som vi hittar. Ska bli otroligt skönt.
Så allt är perfekt i mias liv.
Men varför känner ja då alltid den här rastlösheten?
Tidigare har den kunnat få mig att bli irriterad, otillfredställd och fått mig att hoppa från det ena till det andra, fast jag för det mesta har det perfekt.
Nu har ja mer och mer lärt mig att kanalisera känslan och faktiskt börjat inse varför jag känner den- dock inte helt hur jag ska tillfredställa den. Men så länge jag vet varför jag känner som jag gör kan jag hantera det och göra det till något bra.
Det är som en osynlig klåda under huden. Men nu har det börjat ta annan form och istället blivit till en drivkraft och inspiration. Hopp om att det finns ett större syfte och att jag kan göra skillnad.
För hur bra vi än har det i vardagen så söker jag efter något större.
Det var den känslan som fick mig att åka iväg till ghana, för att söka något större än vardagen. Jag var nog dock inte redo då men jag är ändå glad att jag gjorde det valet.
Det kan nog låta deprimerande att alltid söka efter någon djupare mening, något större bakom vardagens trallande. Men jag tycker nog tvärtom. Jag kan ibland bli lite deprimerad att se hur världen ser ut och försöka nöja sig med vardagen.
Någonting inom mig har förändrats drastiskt senaste året och jag vet att någonting större ligger framför mig. Och ju mer jag inser att det finns något större och att jag kan göra skillnad så kan jag uppskatta vardagens små pärlor mer. Jag har fått mer ro. För oavsett om det är sökandet efter Vertex, energifällt eller att vandra i öknen så kommer min väg att ta mig dit komma så småningom.
tills dess slukar ja böcker om ämnena och njuter av vardagen. För på sistonde har den sidan fått tillfredställelse och jag är säker på att det finns något större framöver.
Kommentarer
Trackback
