miadag

Denna vecka må ja säga inte kommer hamna bland topp 40 detta år. Jobbat jobbat o jobbat lite till. I en butik som inte kommer hamna på topp på "hej-här-var-det-trevlig-stämning"-barmometern. Och har fortfarande en vecka kvar där...
jobbat, huvudvärk och somnat alldeles för tidigt framför soffan. har dock hunnit missa röda korset träffen, då jennie va sjuk o ja hade huvudvärk som ett ånglok. Träffade dock madde i torsdags o hade mys. Fick mig en genomgång av aloe vera o blivit beroende efter 2 dagar. Varit på lägenhetsvisning, mest för att den låg på Olaus Magnus väg, gammal grej..
Igår var man ledig o va helt död. Var på bibblan på förmiddagen o sen tilbringade ja hela dan med syster o barnen. Mys!! Vi däcka framför soffan med fredagsmys o film. Återhämtning på bästa sätt.

Idag har ja jobbat o sen skulle ja träffat jennie men hon är långtidssjuk. Och eftersom min kära sambo är ute o skakar rumpa så njuter ja av att vara själv hemma. Har tryckt i mig godis, badat och njutit av lite skön ensamhet.

har noll av intresse att skriva. borde ta tag i alla de där borde göra punkterna som står kvar sen höstterminen -01. Ska nog diska och förbereda för att göra pannkaksfrukost imorgon till min bakis sambo. Måste ge igen någon gång.


Om man ser till Maslows behovstrappa ser man att trappan, eller snarare pyramiden, blir smalare ju högre upp man kommer på behovsbarometern. Så ju fler behov jag uppfyller, så som kroppsliga behov som hunger, sociala behov som vänner osv, desto högre upp i pyramiden kommer jag.  Och det är målet.
Väldigt många av mina behov är uppfyllda här i Sverige, jag kan äta mig mätt, jag känner mig trygg, jag har nära och kära, jag känner mig uppskattat, jag kan förverkliga det jag vill göra osv. Och jag mår jättebra.
Men ju högre upp man kommer på stegen, desto smalare blir det, och desto mer tomrum blir det runt om. Och det är en metafor för vad jag känner.
När jag var i Afrika var få av mina behov uppfyllda. Jag var inte trygg, oftast inte mätt, inte frisk osv. Jag var alltså inte så högt upp på den trappan. Men jag kände mig hel.
Nu när jag är högt upp, saknas något. Det känns underbart, men lite... smalt.
Kan inte det vara ett av svaren på varför fattiga kan ha så lite men ändå vara så tacksamma. Och vi har så mycket men ofta inte kan känna samma glädje? Som t.ex. i Ghana.

Sidospår, back to Sverige.
Så är det så att personer som är skapta som jag måste leva långt ner på trappan för att kunna känna sig tillfredställda?
Det är ett alternativt, men inte ett så tilltalande och utvecklande alternativ.
Jag tror snarare att man ska lära sig att fylla tomrummet runt om för att kunna hitta balansen mellan att vara högt upp i pyramiden med ett fyllt tomrum runt om. Jag tror att det är så man når det man söker.
Är det då fel att inte vara helt tillfredställd fast man är högt upp i pyramiden?
Om man behandlar det på fel sätt kan det nog bli lite hopplöst och deprimerande då man faktiskt inte kan komma mycket högre upp. Men om man kan hantera det och utvecklas pga av känslan, är det då inte större att känna så än att nöja sig med de svenska trappstegen och bara se om sig själv och sträva efter att tillfredställa sina egna behov och komma högt upp i trappan.
Å andra sidan, är det själviskt och trångsynt att inte ha den känslan, och nöja sig med att sina behov är tillfredställda? Nej. Om alla skulle ha den känslan skulle det inte finnas det trygga samhälle vi har idag.
Ibland önskar jag att jag kunde känna mig tillfredställd med det många andra skulle ge vad som helst för att få. Som underbara vänner, vara mätt, en kärleksfull familj, bo i ett land där jag kan förverkliga det jag vill osv. Men å andra sidan så tror jag att mitt mål är att finna balansen mellan att vara högt upp i pyramiden och samtidigt fylla tomrummet som ökar med höjden på pyramiden. Kanske med att fylla lägre trappsteg hos andra.

Har hittat massor bra volontärprojekt. rida kamel med nomader i mongoliet. Eller amazonprojekt i Peru. gatubarn i bolivia. längtar..


Blev snurrigt och inte så klart som i mitt huvud, men tanken har surrat ett tag. nu ska ja boka fotbollsbiljetter. Måste bara bestämma mig för vilket lag jag ska hålla på. Sugen på hejaklacken o äta korv i kylan. Men man måste ju heja på någon också.



Och du har blivit min Zahir.
Utan min tillåtelse.
Men för att du inte har fått min tillåtelse att glömmas.